Kategorier
Coming Soon

Sårbarhet som dansad verklighet 

Dansgruppen NOM Kollektiv har, under sina femton år, med skärpa och humor behandlat teman som väger tungt i vårt samhälle, sådant vi lever i ofrånkomlig växelverkan med – normer, lagar, sociala strukturer, uttalade och outtalade krav. Är samhällsbygget till alla delar möjligt att anpassa sig till utan att ge avkall på det vi egentligen är? Hur klarar sig de sårbara, de känsliga, de utsatta i våra samhällsstrukturer? 

Aktuell med premiär på Barker lördag kväll är pjäsen Vulnerability, där koreografen Jaakko Nieminen tillsammans med tre dansare reflekterat över begreppet sårbarhet. Att vara konstnär – samhällets känselspröt –med den egna kroppen som material gör en speciellt sårbar, frivilligt utsatt som en är för publikens blickar och reaktioner. Det kräver mod. Mod och sårbarhet går hand i hand. Sårbarheten är både en styrka och en svaghet. Var står sårbarhet i förhållande till utsatthet, ett begrepp som ofta förekommer i samma sammanhang? Har sårbarheten blivit ett socialt kapital?

I vår sårbarhet söker vi skydda oss. Kanske växer vi ”fel” då vi misstar oss på vad som egentligen ger oss skydd och trygghet. Att ta sig ur en toxisk, ”skyddande” relation är inte alltid helt oproblematiskt. Relationen kan ha blivit till en oformlig sko som trycker ner, en makt som format oss till den grad att vi inte vet hur leva utan den. 

Trots sitt allvarliga tema dansas Vulnerability med stora glimtar i ögonen. Pjäsen ackompanjeras av dansarnas egna röster i ordlös kommunikation – de skrattar och gråter, ofta melodiskt; de förundrar sig och samförstår, genom ljud, mimik och kroppsspråk.

Puff i ÅU 10.2.2023 

Arbetsgrupp: Koreograf: Jaakko Nieminen * På scenen: Maija Viipuri, Pinja Poropudas, Anna Virkkunen * Ljuddesign: Lauri Kallio * Ljusdesign: Mika Haaranen * Produktion NOM KOLLEKTIV och Barker

Premiär på Barker 11.2.2023 kl 19 

Föreställningar ges också måndag 13.2, tisdag 14.2 och fredag 17.2 kl 19; lördag 18.2.kl 14. 

Kategorier
Coming Soon

Våghalsig Monteverdi på Aurinkobaletti

Inte bara en utan två danspremiärer ges i Åbo denna vecka: först ut var Evgeny Kostyukovs Katso, katso minua i tisdags, och nu torsdag 5.5 följer Aurinkobaletti med Urmas Poolamets Poppean kruunaus (Poppeas kröning), en vågar jag säga våghalsig tolkning av Claudio Monteverdis opera från 1642. Operan har drama och trådar så det förslår, av intrigmakeri, maktutövande, moral, morallöshet och kärleksdramatik, vilket förklarar de otaliga tolkningar den fått. 

Aurinkobalettis tolkning är riktig monteverdi, fast musikern Ismo Laakso utan att ändra på det operala åstadkommit en anda av steampunk(!), vilket torde göra den tillgänglig också för icke-operafans. De öppna kulisserna har formen av en båt i vars mage musikern sitter och gör musiken, live. Sångarna och dansarna, av vilka två också sjunger, rör sig ledigt i den lätt utmanande miljön, imponerande övertygande i sina roller. Två och en halv timme varar det gedigna spektaklet där också den fascinerande kostymeringen stöder blandningen av allvar och humoristiska detaljer. 

KOREOGRAFI OCH VISUALISERING Urmas Poolamets MUSIK Claudio Monteverdi och Ismo Laakso MUSIKARRANGEMANG Ismo Laakso I ROLLERNA Linda Björkqvist, Jouni Bäckström, Côme Calmelet-Pyykkö, Patrick Di Quirico, Ismo Laakso, Elina Raiskinmäki och Anneliina Rif LJUSDESIGN Magnús Sigurðarson KOSTYMDEISGN Marjo Haapasalo |FOTOGRAFIER OCH GRAFISK DESIGN Jussi Virkkumaa PRODUKTIONAurinkobaletti

Längd: ca 2 h 30 min (inklusive paus)
Rekommenderad ålder: +15 år

Föreställningar

Tor 5.5. kl. 19.00
Fre 6.5. kl. 19.00
Lör 7.5. kl. 17.00
Ons 11.5. kl. 19.00
Tor 12.5. kl. 19.00
Fre 13.5. kl. 19.00
Lör 14.5. kl. 17.00

Ons 17.8. kl. 19.00
Tor 18.8. kl. 19.00
Fre 19.8. kl. 19.00
Lör 20.8. kl. 17.00

Kategorier
Coming Soon

Förstlingsverk med tufft tema

I sin första koreografi ger sig Evgeny Kostyukov på ett verkligt tufft tema: relationen mellan förälder och barn i en olycklig konstellation: ett barn som kommit för tidigt och hindrat mamman från att leva det utåtriktade liv hon velat leva. Barnet, som desperat behöver bli godkänt, uppskattat och älskat av mamman som sitter fast i sina känslolås, blir ett problem. Ett andra barn kommer lättare undan och blir ljuset, hoppet i den dysfunktionella familjen, där pappan gått ut ur bilden. Men blir det andra barnets lott att ta över ansvaret för mamman och syskonet, bli den ”vuxna” i förtid? 

Katso, katso mua är ett narrativt dansverk som inspirerats av en berättelse ur det verkliga livet. Förutom av dans och fysisk teater byggs verket upp med talad text, ljus och musik. Intressant nog är verket förlagt till nattklubben Utopia, där taket ligger lågt och skapar en intim atmosfär. Scenen är inredd som ett vardagsrum, vilket för publiken nästan kusligt nära dramat som utspelar sig där. 

Katso, katso mua är en Barkerproduktion. Den fria konstens scen, som ju vräktes från Barkerfastigheten för ett par månader sedan, är tillfälligt husvill och det hela är både tragiskt och upprörande. Ja, skamligt är det ju att den gamla fabriken skall slösas till bostadsutrymmen. Men det är nu som det är; glädjande är att Barkerteatern inte tappat modet utan går vidare. Och hittar i undantagstillståndet nya vägar. Utopia hör till de överraskande konstfrämjarna i Åbo, och det kan gott tänkas att Katso, katso mua inte blir det enda i sitt slag här. 

Det är ett tufft team som jobbat fram pjäsen: förutom Kostyukov som också dansar medverkar dansarna Suvi Nieminen och Marjan Raar, och för de tekniska komponenterna står mångfrestaren Antton Kainulainen och Olli Lautiola. Premiären tisdag 3.4 kl 19 följs av föreställningar onsdag 4.4 kl 19, och lördag 7.4 kl 16 och kl 19. Reservera din plats på Utopia på adressen info@marjanraar.com

Kategorier
Coming Soon Dans

Barkerteaterns sista på Barker nu, 24-27.2!

Efter 25 år ute på Barker flyttar Barkerteatern in till Gamla Stentryckeriet i hörnet av Slottsgatan och Ursinsgatan. Sista föreställningen i det fantastiska huset är Ismo Dance Companys Kierto som hade premiär igår. Kierto är ett verk för fyra, av vilka två är bhutodansare. Titeln står för både kretslopp, livscykel, rotation och vridning – tämligen omöjligt att hitta ett svenskt ord för alla dessa företeelser. Koreografen Ismo-Pekka Heikinheimos verk handlar om timlighetens betydelse i livets kretslopp – förutsättningen för allt liv på jorden – för vilket dansen har en osinlig uttryckskälla.

Läs mer om föreställningen på Barkerteaterns hemsida https://www.barkertheatre.fi

Kategorier
Coming Soon

Nytt datum för EMHO-premiären 11-12.3

Läs också puffen ”Aurinkobaletti öppnar vårsäsongen med vackert förstlingsverk”, publicerad här 16.2.2022 /Coming Soon
Kategorier
Coming Soon

Solbalettens Middagsgäster kommer igen 25.2.–5.3.2022!

Kategorier
Coming Soon

Aurinkobaletti öppnar vårsäsongen med vackert förstlingsverk

Tre dansare på nattsvart scen. Livemusiken för tankarna till Dixieland, i bjärt kontrast till de komplexa sinnesstämningar dansarna utstrålar. Var och en i sin egen bubbla, sin egen frustration som får utlopp inte bara i smärtfyllda rörelser utan länge återhållna skrik. Inget orgiastiskt frossande i tuska eller ihållande bröl utan bara så vi vet vad det handlar om. Under den följande scenen tecknas i fonden en linje lik en hjärtkurva i vitt. Den visar sig vara en stadssilhuett. Dansarna har nu hittat till varandra. De inleder en skulptural förflyttning diagonalt över scenen och bildar så en levande kedja där de ålar, kryper, kliver över varandra utan att för ett ögonblick låta luckor uppstå i kedjan. De tre dansarnas fysiska samstämmighet bidrar till känslan av organisk smidighet; de liknar inte varandra men, mycket förenklat uttryckt, de har samstämmiga kroppsproportioner. Iklädda byxor och t-skjortor med ett gemensamt ledmotiv – ett färggrant tyg i ens byxor, en annans t-skjorta och en del av skjortan hos en tredje – utgör de tre en fin variationsrik enhet och helhet. 

Kommer inte ihåg att jag skulle ha sett något riktigt liknande tidigare. Kedjan korresponderar med stadssilhuetten på fondväggen. Det är ingen slump. Dansaren Patrick di Quirico, som nu debuterar som koreograf, har ett nära förhållande till arkitektur: han tvekade seriöst mellan dans och arkitektur då det var aktuellt att välja studieinriktning. Att det blev dans var ett rent förnuftsresonemang: om han skulle komma att ändra sig skulle det vara möjligt att gå från dans till arkitektur, medan det omvända sannolikt skulle vara uteslutet. 

Mer än dessa två scener bjuder pressinfot inte på, men de är tillräckligt för att ge en bild av detta di Quiricos förstlingsverk. Tankarna bakom går på djupet: Under vår livstid upplever vi stunder och gör val som bygger vår historia, en bit i taget, och gör oss till de vi är. Vi har alla vår egen stig, som korsar deras som vi kommer i kontakt med. Vad är det som får oss att uppleva att vi inte bara korsat någon annans stig utan också träffat hen? De här stigarna och korsningarna blir individuella strukturer. På samma sätt är hela samhället uppbyggt. 

di Quirico sticker inte under stol med att han är spänd inför live-premiären – det är ju hans första koreografiarbete som nu skall få sitt egentliga mottagande. Han hoppas mottagandet ger honom det självförtroende som behövs för att gå vidare som koreograf. Liksom så många andra verk vilkas premiärer hamnade in under coronan har EMHO tagit sats flera gånger. En kortare streamingversion har också funnits till påseende via balettens hemsida. Live-premiären är förstås någonting annat.

Puffen publicerad bara här. 

EMHO

Koreografi: Patrick di Quirico

På scenen: Linda Björkqvist, Côme Calmelet-Pyykkö och Elna Raiskinmäki

Musiken komponerad och utförd live av Jaakko Salonen 

Ljusdesign: Zai Sainio och Magnús Sigur∂arson

Projiceringar: Sonja Cederlund

Foto: Jussi Virkkumaa; på bilden Linda Björkqvist

 

Föreställningar: 

Fredag 18.2.2022 kl 19 

Lördag 19.2.2022 kl 17