Sommaren 1992 visades på Wäinö Aaltonenmuseet i Åbo en utställning som presenterade den florentinska renässansen. Med utställningen firades vänortskontraktet som slutits mellan städerna Florens och Åbo. I år har städerna alltså haft vänskapsband i trettio år, vilket förstås är värt att fira. Det verkar dock inte vara så speciellt många som noterat, eller minns, att vi har en så celebrerad vänort.
Jag får veta att utställningen The Bison Footprint, som nyligen öppnades på Galleri Joella, utgör en del av ett större firande. För att få reda på andra begivenheter som ingår i detta större firande hänvisas jag till en stadens tjänsteperson, som berättar att corona-osäkerheten satt käppar i hjulen för alla planer också för vänortsverksamheten…
Åbografikernas Galleri Joella bidrar alltså till trettioårsjubileet, och gör det i samarbetets tecken. Samarbetspartnern är det florentinska konstcentret Il Bisonte Foundation som står för den ovan nämnda utställningen, sammanställd av curatorn Silvia Bellotti. Hon har plockat fram tjugo konstgrafiker, vilka alla representerar olika generationer av konstgrafiker utexaminerade från konstskolan Il Bisonte. Det gäller också lärarna, som har en egen hörna på utställningen – skolan håller starkt på traditionen, och lärare blir bara sådana som själv studerat här.
Traditionen är alltså viktig. Enligt vad jag förstått är det inte många konstskolor där huvudvikten av undervisningen, som den gör här, ligger på själva grafikerhantverket, på tekniker som kopparsnitt, torrnål, etsning, akvatint, mjukgrund, träsnitt och cyanotypi. Inte så att digigrafik är bannlyst, men den verkar finnas med för att de studerande inte skall vara helt bortkomna då de kommer ut i världen?
Följaktligen är The Bison Footprint något av en provkarta på traditionella tekniker. Av praktiska skäl är verken inte speciellt stora, vilket är lite synd – stora grafiska blad kan vara nog så spännande och mera lättillgängliga än de små, som måste synas närmare i sömmarna för att ‘upptäckas’.
Olika generationer ja: äldst i sällskapet är skolans nuvarande rektor Rodolfo Ceccotti, som närmar sig de åttio, den yngsta Johny Ngbwa från Kamerun, född 1995. Utan att egentligen ha avsett det har Bellotti varvat yngre och äldre konstnärers verk, vilket kan vara intressant för dem som tar sig en närmare titt.
Il Bisonte grundades år 1959 av den intellektuella partisanen och antifascisten Maria Luigia Guaita, av allt att döma en färgstark figur som levde ett färgstarkt liv. Det hela började som en workshop för grafiker och tjugofyra år senare, 1983, hade workshopen utvecklats till ett kulturcentrum, och den skola som idag är känd som en av Europas bästa skolor för grafisk konst.
I sitt curatortal reflekterar Bellotti över ‘avtrycket’ som våra anföräldrar grottmålarna lämnade till eftervärlden, av skäl vi antar ha haft med skyddsmagi, ritualer och/eller shamanism att göra. Kanske var avtrycket en länk mellan människorna och de avbildade djuren. Kanske tänkte anföräldrarna att djurens själ på något vis kunde leva vidare i avbilden, och om så är fallet var målningarna kanske ett sätt att be om förlåtelse för, eller gottgöra, den för grottmålarna livsviktiga jakten?
Må därmed vara hur som helst, bisonoxen är den mest imponerande av de avbildade varelserna. Det känns ganska trevligt att denna traditionsbärande institution ställer ribban högt och tar sig ett namn som anknyter till inget mindre än det ursprungliga ursprunget!
Med anledning av den trettioåriga vänskapen har Il Bisonte instiftat ett stipendium för finländska konstnärer som vill åka till Florens och studera vid skolan. Månne åbokonstnärer har förtur?
Utställningen The Bison Footprint på åbografikernas Galleri Joella, Västra strandgatan 21
Till 18.9
Bonckys blandade 