Kategorier
Bildkonst

Renässanspärlor, queer och evolution – sevärda utställningar i Åbo

Konsthösten i ”Årets museistad” Åbo bjuder på tre stora museiutställningar, lika olika sinsemellan som museerna de visas i, och alla lika sevärda.

Åbo konstmuseum, den nationalromantiska granitborgen uppe på Puolalaberget, visar utställningen Royal Salute , plock ur Nationalmuseums samlingar i Stockholm. Wäinö Aaltonenmuseet vid åstranden, en modernistisk kubansamling byggd i raffinerad 1960-talsanda, satsar på den stora regnbågsutställningen Spektrum – Kön och sexualitet i samtidskonsten. Museet Ars Nova, i tobakssläkten Rettigs 1920-talspalats ett stenkast från Domkyrkan, visar utställningen Kom ihåg att glömma allt med nyare verk av bildkonstnären Osmo Rauhala .

Hänger med i tiden

Royal Salute är sammanställd för Åbo konstmuseum utifrån konceptet för Nationalmuseums vandringsutställning Sex sekler av samtid , ett led i museets fokusering på att bättre nå ut till allmänheten. Så som den nya chefsintendenten Susanna Pettersson uttryckte det i Svenska Dagbladet då hon tillträdde sin post 2018: Utan tillgänglighetsfrågor och museipedagogik blir museet bara ett förråd. Åtminstone i Åbo har tilltaget fallit väl ut – de tre första veckorna hade 6 000 besökare sett utställningen, och tillströmningen verkar inte avta.

Kärnan i Nationalmuseums samlingar är de kungliga samlingarna som öppnades för allmänheten 1794 och införlivades i museets samlingar då museet öppnades 1866. Utställningen i Åbo bjuder på målningar och skulpturer alltifrån 1500-talet till sekelskiftet 1900, och en liten samling fina fotografier av kungahuset, somliga verkligt överraskande.

Olyckliga Lucretia

Utställningen är kronologiskt uppbyggd och inleds med verk från 1500-talet, däribland en av Lucas Cranach den äldres många målningar av den olyckliga Lucretia, som berättas ha begått självmord efter att ha blivit våldtagen av en släkting.

De följande salarna ger prov på ett antal mer och mindre bekanta, internationella mästare som flamländaren Peter Paul Rubens (ateljé), nederländaren Rembrandt Harmenszoon van Rijn (ateljé) och den franske rokokomålaren François Boucher.

Också svenska konstnärer dyker småningom upp. 1700-talskonstnärerna Alexander Roslin och Ulrika Pasch är kända främst för sina rokokoporträtt, medan den något senarePer Hilleström med sina genre­målningar företrädde det gustavianska, liksom skulptören Tobias Sergel, här företrädd av en porträttbyst av Gustav III. Och naturligtvis finns Carl Larsson med på ett hörn.

Detta, och en hel del till, gör besöket till en inspirerande vandring genom sekler som rymmer både ljuvt och lett – bland verken finns en del stormaktstida stöldgods. Men var finns inte det, om man tänker på saken?

Minoritetsperspektiv

Åbo stads konstmuseum, WAM, har tagit sig an uppgiften att behandla komplexa samhälleliga företeelser. Sexuella minoriteter platsar väl inom ett sådant uppgiftsområde, och WAM har tillsammans med representanter för minoriteterna byggt upp utställningenSpektrum – Kön och sexualitet i samtidskonsten, där hela spektret kommer till tals. Arbetet med utställningen inleddes under första coronavåren och har inkluderat en utbildning där museipersonalen blivit insatta i den värld som Spektrum öppnar. Medverkande är Åbonejdens Seta, Turku Pride, Regnbågsfamiljer och erfarenhetsexperter.

Det handlar om att inkludera, öka toleransen och minska fördomarna, understryka vikten av respekt för det som inte passar in i majoritetskulturen. Huvudsakligen är konstnärerna LGBTIQA+-personer, vilket är helt på sin plats. De som själv levt i minoritetsställning är de som bäst kan beskriva den och dess villkor.

Det handlar mycket om en nästan triumferande sexualitet – lite som uppvaknandet efter en lång källarexistens – men också om den smärtsamma vägen fram till den. Om att vara annorlunda, om att bygga upp identitet utan förebilder som känns möjliga. De sexton konstnärernas verk talar om vemod, om uppsluppet utlevande av den egna sexualiteten, dokumenterar minoritetsverkligheten och visar mörkskimrande skönhet. En brokig samling.

Gripande berättelser

Eero Yrjölä ger i sin lågmälda installation uttryck för det vemod han känner över den svunna barndomens oskuldsfullhet i form av ett rum där han fyndigt bygger upp 1990-talsstämningar.

Likaså lågmälda är Emma Sarpaniemis bilder där fotografen själv finns bland de fotograferade som med sina blickar tydligt markerar vem det är som bestämmer här.

Fotografi används finurligt av Heidi Lunabba, som ordnat workshoppar med personer som kommit ur skåpet och berättat sina historier som här återberättas i bildserier. Gripande berättelser döljer sig också bakom Jenni Holmas inkännande fotoporträtt.

Utställningen visar också en kinky-video, Minna Havukainens Trädgård. Den är försedd med åldersgräns, inte för att det skulle vara porr, men dess påtagliga kroppslighet är ganska vågad, och kan skymma budskapet som handlar om vikten av frigjordhet under ömsesidigt ansvar. Abdullah Qureshis film Cruising. Other ways of love är slående vacker i sin mörka sensualitet.

Bekanta rådjur

På sin första museiutställning i Åbo visar Osmo Rauhala verk tillkomna under åren 2012 till 2022.

Under de fyra årtiondena som gått sedan han inledde sina studier vid Fria konstskolan i Helsingfors 1981 har han lugnt gått sin egen väg och i sin konst envetet utforskat människans förhållande till naturen.

Kännetecknande är de distinkt målade djuren och tecknen placerade på jämn, enfärgad bakgrund. Många minns säkert de tidiga rådjuren som småningom fått sällskap av andra land- och havsdjur.

Rauhala är lika mycket teoretiker, vetenskapsman och filosof. Varje arbete är noggrant grundat i en tankegång relaterad till någon vetenskaplig diskurs såsom spel- eller kaosteorin, till medvetandet som det största mysteriet, evolutionen eller språket med dess allt större betydelse för vår överlevnad.

Den aningen gåtfulla uppmaningen Kom ihåg att glömma allt är kopplad till konstnärens funderingar kring evolutionen.

Som vanligt då det gäller Rauhala, låter sig funderingarna och deras materialiserade uttryck inte tolkas i korthet. De många salstexterna delar generöst med sig av konstnärens tankar som ger konsten en berikande förankring. Men också på ett rent visuellt plan skulle jag nog tro att Rauhalas konst är både njutbar och tankeväckande.

Publicerad i Hbl 11.12.2021

Royal Salute Åbo konstmuseum, Auragatan 26. Till 9.1.

Spektrum – Kön och sexualitet i samtidskonsten Wäinö Aaltonenmuseet, Östra strandgatan 38. Till 9.1.

Kom ihåg att glömma allt – Osmo Rauhala Ars Nova, Östra strandgatan 4-6. Till 29.5.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s