Om vådan av att vara ‘den andra’

I vår övermättade (des)informationsvärld är det viktigare än någonsin att vetenskapen gör sin röst hörd. Nu har den inbjudit konsten till dialog: inom Åbo Akademis projekt Avtryck i det okända – Forcing the Impossible arbetar åtta spetsforskare tillsammans med konstnärer för att förbättra sin kommunikation och förståelsen i världen utanför universitetet för det de gör. De vill också veta vad slags frågor forskningen väcker i mötet med konsten. 

Projektet, som leds av teologen Laura Hellsten, körde igång hösten 2020, efter att de inbjudna konstnärerna valt sina respektive forskarpar. Nu har det första inom projektet tillkomna verket haft premiär: Marjan Raars dansföreställning Echoes, född i samverkan med Leonardo Custodio, forskare inom ÅA:s Minoritetsstudier-profil och Pamela Slotte, professor i religion och rätt. Att minoritetsstudierna och dansen ‘fann varandra’ i projektet var fint – de visade sig komplettera varandra, även om teorin och praktiken kanske inte helt smultit ihop.

Eko har jag alltid uppfattat som någonting vackert, lite mystiskt och spännande. Custodios eko, däremot, är skrämmande: det föds i de såkallade Echo Chambers, dit självcentrerade, själsliga enstöringar söker sig för att av likasinnade få eko på sina dunkla, desinformerade idéer. Hur kan vi bryta ner dessa ekokammares väggar för att i ekots ställe skapa dialog, den fruktbaraste formen av kommunikation? Dialog, inte separation, mellan ‘oss’ och ‘dem’? 

Minoritetsforskare möter representanter för minoriteter – ‘dem’? Marjan Raar är holländare, Evgeny Kostyukov är rysk, Robert Stove engelsk-finsk och Bror Österlund finlandssvensk. De behöver alltså inte föreställa sig vad det innebär att vara i minoritet. Så är inte heller Echoes någon illustration av minoritetskap; snarare förkroppsligade känslor av det utanförskap, det ‘wrong planet -syndrome’ som minoritetskapet kan innebära. Ekon i det inre?

Dansarna kommer in på scenen, går till var sin stol och klär omsorgsfullt om sig. Tystnad. I fonden projiceras Baukje Spaltros starka City Spheres, målningar som verkar lysa upp scenen med sitt dämpade, samtidigt intensiva ljus. Småningom fylls rummet av Bikkie Skeefs ljud. Dansarna, i svart, intar scenen med slående plasticitet i rörelserna som förmedlar känslor av Nu räcker det!, av social smärta och huvudvärk. Koreografin har en skönt balanserad rytm, med scenrörelser som dynamiskt utnyttjar scenrummet. Intressanta sekvenser med hela gruppen varvas med ibland hisnande solon och duon. Emellanåt stiger Österlund, skådespelare, åt sidan och talar till oss i publiken. ”Först försöker en göra gott. Då det inte funkar blir det ondska”. Ett aggressivt slutcrescendo får spänningen att stiga – hur skall detta sluta? Men upplösningen är … ja, elegant och berörande. Berörd och lättad applåderar publiken in dansarna.

Slutscenen kopplar till Custodios hopp, uttryckt i en video som inleder kvällen, om att interaktionen konsten och vetenskapen emellan skall skapa kommunikationsformer baserade på kärlek, till ‘den andra’ – och till oss själva.

Projektet återkommer framåt hösten med de resterande sju verken. 

Bianca Gräsbeck

(Publicerad i Hbl) 

Echoes- All that echoes in our mind is reflected in the moves we make Koncept: Marjan Raar Koreografi och text: Arbetsgruppen På scenen: Robert Stowe, Evgeny Kostyukov, Bror Österlund, Marjan Raar Musik och ljud: Bikkie Skeef Målningar: Baukje Spaltro Video: Marjan Raar Ljus: Jukka Haataja Foto: Reino Koivula Videointro: Leonardo Custodio Premiär på Barkerteatern 26.5.2021 Echoes är det första av åtta konstverk tillkomna inom Åbo Akademis forskningsprojekt Avtryck i det okända – Forcing the Impossible, i samarbete med Minoritetsstudier vid ÅA, representerad av Pamela Slotte, professor i religion och rätt, och Leonardo Custodio, postdoktoral forskare.